Hej!
Nu har jag lamnat Nepal och hamnat i Colombo, Sri Lanka.
Jag landade kl 23 pa flygplatsen och tog en taxi till Negombo, en strandstad nara flygplatsen. Det var sa sjukt varmt, t.om. pa natten och otroligt fuktigt... Jag bodde pa ett litet hotell precis pa stranden. Nasta dag badade jag i havet for forsta gangen pa hur lange som helst.. Harligt!
Pappa och Annika ska fa nya grannar och de bor numera i en forort till Colombo. Pappa skrev till dem och undrade om jag fick halsa pa och darmed bor jag nu har i ett otroligt fint hus med chauffor, hemhjalp och det finaste rummet jag bott i under hela resan. Inga rattor, alltsa! Haha... I morse var jag och mamman Ulrika och spelade badminton med chaufforen Suraia, valdigt kul! Ikvall ska jag, pappan Johan och tvillingpojkarna Hugo och Ludvig pa fest hos en norsk familj har i narheten. Imorgon blir det tennis och poolen. Kanns verkligen surrealistiskt. Familjen har aven ordnat sa att jag far bo pa ett fint hotell i Aragum Bay, dit jag ska aka for att lara mig surfa. De kanner den svenska agaren och hans lankesiska fru, sa jag ska fa bo dar mycket billigare. Och surfa!!! Jaaaaaaaa...
Jag har inte hunnit fa sa mycket uppfattning om Sri Lanka an, men det ar verkligen mer avslappnat an Indien. Nar jag tog bussen igar var det manga som hjalpte mig att hitta ratt buss och en kille erbjod sig till och med att aka med pa bussen!
Jag stannar har ett par dagar nu och aker sedan vidare mot ostkusten och surfingen...
Friday, April 23, 2010
Wednesday, April 21, 2010
Sista dagen i Nepal
Hej allihop!
Jag bestamde mig for att starta denna blogg, eftersom resdagboken ar en sa sjukt langsam och jobbig sida att anvanda sig av… Ni kan skriva upp er att ni vill ha uppdateringar précis som vanligt anda. Jag haller aven pa att ladda upp en massa bilder nu, hoppas att det funkar, for det skulle vara sa kul att visa lite vad som hant de senaste 3 manaderna.
Idag ar sista dagen I Nepal, vilket kanns helt ok eftersom jag vet att jag kommer tillbaka om ett halvar for att vandra med mamma och hennes pojkvan Leif. Om en och en halv timme aker jag vidare till Sri Lanka och stranderna dar. Jag kommer borja med stranden, kanner att det verkligen ar dags for ett dopp I det bla nu efter tre manader med havet ur sikte. Jag har aven planerat att lara mig surfa, vilket ska bli otroligt kul (hoppas jag) och svart (har jag hort). Nar jag blir trott pa strandlivet finns det en massa annat att upptacka och kanske ska jag ocksa jobba som volontar pa en meditationskurs som ar likadan som den jag gjorde har I mars (Vipassana).
Buddhistkursen pa Kopan Monastery var verkligen trevlig och larorik. Jag kanner att jag har fatt mycket mer kunskap om Buddhismen, bade filosofin och religionen. Det var 75 personer som gick kursen och folk kom fran Asien, Europa, Nordamerika, Sydamerika och Australien. Jag bodde med en skon tjej fran Amsterdam (Marieke), som jag kom valdigt bra overens med. Vi umgicks aven mycket med en amerikansk studiegrupp som var har I Nepal I tre manader och bodde I vardfamiljer, hade projekt (tex. Somnad, citarspelande, politik, matlagning, traskulpterande) och reste runt lite. De var bara 18-21 ar, men otroligt mogna (jag blev sa forvanad nar min favorit Nick sa att han var 18, har aldrig traffat en sadan 18-aring forut), roliga och mysiga. Under kursen radde tystnad halva dagar, men folk struntade verkligen I det (till mitt stora fortret, jag ovade mig I att ha omtanke med dessa snacksaliga manniskor). Vi mediterade c:a 2 h om dagen, hade 4 timmars buddhistlektioner och sedan diskussionsgrupper. Maten var helt otrolig och jag ar darmed tillbaka till min vanliga vikt igen.
Var ena larare var en nunna fran Sverige (!) som hade kommit till Kopan 1973 och bestamt sig for att stanna. Var andra larare var en nepales som var valdigt svar att forsta, han stammade och brot. Detta resulterade I att farre och farre gick pa hans lektioner, vilket jag tyckte var ganska pinsamt. En kvall fick vi ga pa “puja” som framfordes av c:a 200 munkar. Detta innebar att de sitter tillsammans och rabblar mantran (men det later mer som en mysig slags kor) varvat med valdig hogljudd musik av trummor och roliga trumpeter. Det ar valdigt lugnt och skont att vara med pa puja. Denna gangen fanns det dock underhallning utover det vanliga, da de unga munkarna (s.k. monklets) fifflade med en massa saker nar de trodde att ingen sag. En kille sov sa mycket han kunde, men latsades vara med och rabbla mantran sa fort “vaktmunken” kom forbi och kollade. En ovanligt tjock ung munk passade pa och bad om tva paket nudlar nar det var matutdelning. Han lade det ena paketet framfor sig, liksom alla andra, men smusslade in det andra paketet I sin munkkladsel. Hahaha… En dag fick vi ga och halsa pa hos nunnorna, som bodde en bit bort och tillverkar rokelse for att fa sitt kloster att ga runt. En kvall fick vi se en dokumentarfilm om en hog lama som blev reinkarnerad I en liten pojke och hur det gick till nar de skulle hitta honom. Haftigt! Jag har kopt filmen, sa alla som vill kan fa se den om ett ar.
Nar jag kom tillbaka till Kathmandu igen motte jag upp med Pani Dhai igen (Cam) och vi har nu gjort en massa saker under en vecka har. Vi har firat nepalesiskt nyar I Bhaktapur, vilket bl.a. innebar att 1000-tals manniskor tog ner en gigantisk midsommarstang under tjo och tjim. Tydligen hander det att folk dor nar de tar ner stangen, for den ar sa stor och tung och de vet aldrig vilket hall den ska falla at. Vi har aven handlat rattvisemarkta saker och postat hem till Sverige (eller I hans fall Australien), besokt en by fran vilken man ska kunna se fantastiska bergsvyer (men det var molnigt och vi sag ingenting alls), besokt Bodanath igen (varldens storsta stupa), gatt pa bio tva ggr och sett en fantsiskt kul actionfilm a la Bollywood som heter Prince och en Bollywoodskrackis som heter Phoonk 2. Jag har kopt bada filmerna till dig, min kare bror och de ar pa vag till Sverige. Det var valdigt kul att traffa Pani Dhai igen, han hade fortsatt vandra I tio dagar utan mig och traffade tva andra turister pa hela tiden! Han stotte pa en full munk och en massa trevliga bybor. Nar vi traffades igen hade han knappt pratat engelska pa 10 dagar. Priserna hade sjunkit otroligt mycket och en maltid som uppe vid Everest kostade 500 Rs, kostade bara 50 dar han befann sig. Idag akte han vidare till Thailand.
Det verkar ga valdigt bra med bilderna, jag ska kolla dem nu och lagga upp nagra har eller pa Facebook..
Hoppas ni har det riktigt riktigt bra I varvadret dar hemma och glom inte att kommentera, det ar jattekul att lasa vad ni skriver!
Jag bestamde mig for att starta denna blogg, eftersom resdagboken ar en sa sjukt langsam och jobbig sida att anvanda sig av… Ni kan skriva upp er att ni vill ha uppdateringar précis som vanligt anda. Jag haller aven pa att ladda upp en massa bilder nu, hoppas att det funkar, for det skulle vara sa kul att visa lite vad som hant de senaste 3 manaderna.
Idag ar sista dagen I Nepal, vilket kanns helt ok eftersom jag vet att jag kommer tillbaka om ett halvar for att vandra med mamma och hennes pojkvan Leif. Om en och en halv timme aker jag vidare till Sri Lanka och stranderna dar. Jag kommer borja med stranden, kanner att det verkligen ar dags for ett dopp I det bla nu efter tre manader med havet ur sikte. Jag har aven planerat att lara mig surfa, vilket ska bli otroligt kul (hoppas jag) och svart (har jag hort). Nar jag blir trott pa strandlivet finns det en massa annat att upptacka och kanske ska jag ocksa jobba som volontar pa en meditationskurs som ar likadan som den jag gjorde har I mars (Vipassana).
Buddhistkursen pa Kopan Monastery var verkligen trevlig och larorik. Jag kanner att jag har fatt mycket mer kunskap om Buddhismen, bade filosofin och religionen. Det var 75 personer som gick kursen och folk kom fran Asien, Europa, Nordamerika, Sydamerika och Australien. Jag bodde med en skon tjej fran Amsterdam (Marieke), som jag kom valdigt bra overens med. Vi umgicks aven mycket med en amerikansk studiegrupp som var har I Nepal I tre manader och bodde I vardfamiljer, hade projekt (tex. Somnad, citarspelande, politik, matlagning, traskulpterande) och reste runt lite. De var bara 18-21 ar, men otroligt mogna (jag blev sa forvanad nar min favorit Nick sa att han var 18, har aldrig traffat en sadan 18-aring forut), roliga och mysiga. Under kursen radde tystnad halva dagar, men folk struntade verkligen I det (till mitt stora fortret, jag ovade mig I att ha omtanke med dessa snacksaliga manniskor). Vi mediterade c:a 2 h om dagen, hade 4 timmars buddhistlektioner och sedan diskussionsgrupper. Maten var helt otrolig och jag ar darmed tillbaka till min vanliga vikt igen.
Var ena larare var en nunna fran Sverige (!) som hade kommit till Kopan 1973 och bestamt sig for att stanna. Var andra larare var en nepales som var valdigt svar att forsta, han stammade och brot. Detta resulterade I att farre och farre gick pa hans lektioner, vilket jag tyckte var ganska pinsamt. En kvall fick vi ga pa “puja” som framfordes av c:a 200 munkar. Detta innebar att de sitter tillsammans och rabblar mantran (men det later mer som en mysig slags kor) varvat med valdig hogljudd musik av trummor och roliga trumpeter. Det ar valdigt lugnt och skont att vara med pa puja. Denna gangen fanns det dock underhallning utover det vanliga, da de unga munkarna (s.k. monklets) fifflade med en massa saker nar de trodde att ingen sag. En kille sov sa mycket han kunde, men latsades vara med och rabbla mantran sa fort “vaktmunken” kom forbi och kollade. En ovanligt tjock ung munk passade pa och bad om tva paket nudlar nar det var matutdelning. Han lade det ena paketet framfor sig, liksom alla andra, men smusslade in det andra paketet I sin munkkladsel. Hahaha… En dag fick vi ga och halsa pa hos nunnorna, som bodde en bit bort och tillverkar rokelse for att fa sitt kloster att ga runt. En kvall fick vi se en dokumentarfilm om en hog lama som blev reinkarnerad I en liten pojke och hur det gick till nar de skulle hitta honom. Haftigt! Jag har kopt filmen, sa alla som vill kan fa se den om ett ar.
Nar jag kom tillbaka till Kathmandu igen motte jag upp med Pani Dhai igen (Cam) och vi har nu gjort en massa saker under en vecka har. Vi har firat nepalesiskt nyar I Bhaktapur, vilket bl.a. innebar att 1000-tals manniskor tog ner en gigantisk midsommarstang under tjo och tjim. Tydligen hander det att folk dor nar de tar ner stangen, for den ar sa stor och tung och de vet aldrig vilket hall den ska falla at. Vi har aven handlat rattvisemarkta saker och postat hem till Sverige (eller I hans fall Australien), besokt en by fran vilken man ska kunna se fantastiska bergsvyer (men det var molnigt och vi sag ingenting alls), besokt Bodanath igen (varldens storsta stupa), gatt pa bio tva ggr och sett en fantsiskt kul actionfilm a la Bollywood som heter Prince och en Bollywoodskrackis som heter Phoonk 2. Jag har kopt bada filmerna till dig, min kare bror och de ar pa vag till Sverige. Det var valdigt kul att traffa Pani Dhai igen, han hade fortsatt vandra I tio dagar utan mig och traffade tva andra turister pa hela tiden! Han stotte pa en full munk och en massa trevliga bybor. Nar vi traffades igen hade han knappt pratat engelska pa 10 dagar. Priserna hade sjunkit otroligt mycket och en maltid som uppe vid Everest kostade 500 Rs, kostade bara 50 dar han befann sig. Idag akte han vidare till Thailand.
Det verkar ga valdigt bra med bilderna, jag ska kolla dem nu och lagga upp nagra har eller pa Facebook..
Hoppas ni har det riktigt riktigt bra I varvadret dar hemma och glom inte att kommentera, det ar jattekul att lasa vad ni skriver!
Subscribe to:
Posts (Atom)
